Nadia Tariqi bryter mot familjens regler för att uppfylla sin dröm

För tredje året i rad så bor författaren och poeten Nadia Tariqi från Iran i Sverige. Nadia drömde alltid om att bli just författare och poet men tvingades lyda sin far och studera den utbildning han valde åt henne. I en intervju med Mosaik, pratar Nadia om hennes utbildning.

– Jag har en kandidatexamen i juridik. Jag skulle börja jobba som jurist i Iran men det var inte mitt beslut. Hela mitt liv hade jag varit intresserad av litteratur och min dröm var att bli poet och författare i framtiden. Dock så ville min far att jag skulle studera juridik, jag lydde och fullgjorde min utbildning.

Nadias motivation till att lämna sitt hemland och komma till Sverige för att starta ett nytt liv var de hårda och brutala regler och lagar från familj och samhället mot kvinnor. Eller absurda och brutala lagar som Nadia beskriver dem.

– Jag ville skriva utan censur och rädsla. 2016 beslöt jag mig för att komma till Sverige med studentvisum via Linnéuniversitet och sen började jag min resa som författare i landet och publicerade min första bok under titeln ”Smiles from tears”. Under tiden ansökte jag om kortsiktigt uppehåll hos Fria ordets hus vilket tillsammans med min koordinator Cecilia Jonsson gav mig flertalet möjligheter att skapa kontakter och lära mig mer om kulturella problem, något jag alltid uppskattat, säger Nadia.

Nadia jobbar fortfarande med nya projekt som kommer kulminera i en roman samt en samling noveller med berättelser från diverse människor hon mött.

– Jag älskar att skriva om människor. Min tanke är att alla har en historia att berätta.

Vad hoppas du åstadkomma i Sverige?

– Ett av mina mål är att jobba med kvinnors rättigheter. Jag tycker att det är min plikt att hjälpa kvinnor som inte är fria och lever sina liv under rädsla och patriarkatets regler.

Efter att ha kommit till Sverige, har du stött på några svårigheter?

– Ja, först och främst eftersom jag bor själv i Sverige utan några familjemedlemmar närvarande, stöter jag stundvis på problematiska situationer. Det är inte lätt att vakna mitt i natten, tänka på sin svåra resa och framtida utmaningar, utan att ha någon runtomkring. Utöver det så är det språket. Jag talar persiska, azerbajdzjanska samt engelska och avslutade nyligen SFI. Jag har tänkt fortsätta studera men måste erkänna att svenskan är svårare än all de andra språken.

Vad är din plan för att bosätta dig i Sverige?

– Tanken är att hitta ett jobb som funkar med mina färdigheter och jobba med kulturella problem samt fortsätta skriva och dela med mig av mina berättelser till folk. Detta är min barndomsdröm och jag tänker aldrig ge upp. Jag är väldigt seriös gällande kvinnors rättigheter och tar alla chanser jag får.

Har du något att dela med dig av till nyanlända i Sverige?

– Mitt råd till nyanlända är: Att lämna sitt hemland är bland det svåraste som finns. Men om man väljer att göra det så måste man tänka på alla aspekter av det. Förstå att det inte är en resa full av nöje och framgång. Man bör inte kolla tillbaka och ångra ens förflutna. Det är tillåtet att vara ledsen men det gäller att gå vidare. Man måste lära sig att gråta och sedan torka tårarna och gå vidare. Man bör vara stark och full av hopp. Som tur är ger detta nya land en möjlighet att förbättra sitt liv, men man bör inte glömma att man är en gäst och man måste respektera det nya hemmets regler. Man måste immigrera med sitt sinne, inte bara sin kropp.