Klyftan mellan arbetsmarknadens behov och arbetssökande
Varje dag kan man läsa om kommunens elände gällande arbete. Bristen på kompetens och behovet av anställda in flertalet områden såsom lärare, läkare, fabriksanställda och så vidare. Samtidigt ser vi en allt för stor procent arbetslösa. Det betyder att det finns en klyfta mellan den tillgängliga arbetskraften och vad arbetsmarknaden söker.
Jag var förvånad över mängden med folk som letade efter arbete som trängdes framför entrén på Jobbmässan, som hölls i Tipshallen i Växjö. Det fanns ett flertal företag som hade lediga positioner. Trots detta så kvarstod problemet. Det är hundratals arbetssökande vilket betyder att det finns tillräckligt för att fylla platserna. Samtidigt märker vi att flertalet arbetslösa är födda utomlands. Om vi frågar oss själva hur kommer det sig att denna grupp har det svårt att finna sysselsättning, och vilka utmaningar står de inför?
Vi kan konstatera att nyanlända har svårheter med att lära sig språket och därigenom svårt med integration. Detta ses som en av anledningarna till varför det är svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och få fast anställning. Jag tror snarare en av anledningarna är det strikta arbetslagarna, som Sverige strävar efter ska omskola nyanlända och på så sätt möjliggöra att dem skaffar sysselsättning.
Sverige är bland det mest krävande landet gällande kvalifikation och arbetsträning. Arbetslagen i Sverige tar inte akademisk kvalifikation eller erfarenhet i åsikt när det kommer till invandrarens tidigare sysselsättning i hens hemland. Om en invandrare i Sverige söker arbete måste hen omskolas oavsett om personen har jobbat in samma fält i flera år i sitt hemland. Till exempel, det finns ett behov av läkare. Samtidigt som många av de som är utbildade läkare inte kan få jobb eftersom omskolningen inom läkaryrket kan ta upp till sex eller sju år.
Arbetslagen kräver certifikat och omskolning för yrkesmän som förlitar sig på fysisk ansträngning snarare än intellektuell. Så som fabriksanställda, hotell- och restaurangarbetare, byggnads- och skötseltjänster. Trots detta så är det möjligt att investera i deras förmågor och fylla behovet av arbetare. Det är dock inte fallet när man pratar om journalistik, ett yrke som står på kanten till att utrotas helt i Sverige. Många journalister väljer att lämna yrket på grund av svårigheten att landa i en fast anställning. Majoriteten av arbetet utfört av journalister är visstid. Där av lämnar många yrket och fält så som media lider av brist på effektivitet.
Det bör noteras att bristen på anställda inom vissa nödvändiga poster bär med sig vissa risker. För det första; det kommer påverka den ekonomiska tillväxten och investeringar i kommunen, samtidigt som bristen på service påverkar besökande utifrån. För det andra, den stigande arbetslösheten bland utländska kommer leda till illegala sätt att tjäna pengar som till exempel svartarbete. Där blir de också utlämnade för utnyttjande av de som anställer dem genom oschyssta löner eller dåliga arbetsförhållanden. Medan andra är bekväma med det socialbidrag som finns tillgängliga. För det tredje, den stigande arbetslösheten kan leda till extremism och brott.
Avslutningsvis, för att kunna minska på klyftan mellan arbetsmarknadens behov och de arbetssökande krävs en gemensam ansträngning. Att se över arbetslagarna och göra några justeringar så att möjligheterna för arbete är rättvisa och lika för alla. Om det nu inte finns några radikala lösningar gällande omskolning och utbildning för arbetsmarknaden. Samt att man uppmanar studenter att söka utbildningar till sjuksköterskor och så vidare. Om man inte gör det mer förmånligt så kommer det bli ännu större arbetslöshet inom de kommande åren. Speciellt i yrken där fler går i pension tidigare.
