Musikern Nader Al-Mukarker kombinerar österländsk och västerländsk musik

Musikern Nader Al-Mukarker har bott i Växjö i 20 år. Han växte upp i en multikulturell miljö där olika kulturer och religioner levde sida vid sida. Han föddes i Jerusalem men växte upp i en musikälskande familj i en stad i Betlehem i Palestina. Mosaik träffade Nader för att prata om hur konstutövare kan bidra till att främja kulturell mångfald.

Kan du berätta om hur du kom i kontakt med musiken?

– Jag föddes i Jerusalem och växte upp i staden Beit Jala som ligger i Betlehem. I mitt bostadsområde blandades många olika kulturer och religioner. Det bodde muslimer, kristna och judar på samma plats. Jag växte upp i en musikalisk familj och min pappa, som är ortodox, gillade grekiska, bysantinska melodier. Min moster Susan Salah sjöng låtar av Fairouz och min morbror spelade gitarr. Musik har alltid varit en del av mitt liv och jag började spela i unga år. Min pappa tog med mig till kyrkan från det att jag var fem år gammal. Jag förälskade mig i psalmer och ville gräva djupare i mitt nya intresse. När vi sjöng hade vi ingen bakgrundsmusik utan vi fick göra musik av våra röster. Jag lärde mig också österländska och västerländska toner. Jag blev speciellt rörd av Fairouzs musik. Varje morgon drack vi kaffe och lyssnade på henne då hon är lite av en symbol för den arabiska kulturen. Kanske särskilt för oss som är från Palestina.

Har du studerat musik i Palestina eller är intresset mer av en hobby?

– Det hade varit svårt att studera i Palestina för det fanns inga musikskolor. Det fanns bara i Israel och det var förbjudet för palestinier att studera där. Det var också svårt att resa till andra arabiska länder då gränserna var stängda. Jag hade inte så mycket val när det kom till den biten. Men jag började spela flöjt. Jag spelade också säckpipa kring jul. Dock gillade jag att spela keyboard och piano allra mest. Fast på den tiden var det svårt att få tag på instrument. Det var dyrt och inte så speciellt tillgängligt i Palestina. I min hemstad fanns en tysk skola med ett piano. Ibland smög jag mig in där för att spela.

Uppträdde du i din hemstad?

– Jag spelade kring jul. Senare hade jag också ett palestinskt band som hette The shams band. På den tiden var det uppror och alla som spelade en viss typ av musik arresterades. Vi led och det var ett svårt liv. Men det var samtidigt roligt.

Hur hamnade du i Sverige?

– Min pappa flyttade till Sverige år 1963 och i och med det var han en av de första araberna som immigrerade till Sverige. På den tiden studerade pappa vid ett svenskt universitet i Jerusalem och hans kunskaper behövdes i Sverige. Han reste alltså hit för att jobba och fick senare svenskt medborgarskap. Själv fick jag mitt när jag var åtta år gammal. Jag bestämde mig för att ta mig till Sverige för att utveckla min musikaliska sida efter gymnasiet. Jag ville lära mig mer om den västerländska kulturen och blanda den med den österländska.

Hur gjorde du med musiken när du kom till Sverige?

– Jag kom först till Malmö och efter det flyttade jag direkt till Växjö. Sedan dess har jag bott här. Till en början låg mitt fokus på att lära mig språket. Det kändes svårt att börja med musiken innan jag kunde svenska. Ett annat hinder jag stötte på var att mitt gymnasiebetyg från hemlandet inte gällde här, så när jag hade lärt mig svenska fick jag gå om gymnasiet. Därefter var planen att börja på en musikskola. Men det blev också svårt. Jag spelade på ett sätt som uppskattades men jag klarade inte det teoretiska provet. Jag kunde inte noter och insåg att jag behövde lära mig dem på egen hand. Även om jag hade velat lära mig på just en musikskola. Jag blev tvingades lära mig och utvecklas på egen hand.

Vad har du gjort för musik här i Sverige?

– Jag startade ett svenskt band och ett band som spelade latinamerikansk musik. Därefter började jag komponera och distribuera egen musik. Jag spelade också på kristna högtider tillsammans med en svensk och arabisk kör. När jag lämnade Palestina berövades jag de religiösa riter som jag var van vid. Men jag gillade de svenska psalmerna och blandade ihop de två olika kulturerna. En av mina största musikaliska framgångar var att jag, med hjälp av min pappa, arrangerade och spelade på en nationell festival i mitt hemland. Festivalen sändes live via satellitkanaler och på scen stod bland andra 120 barn som min pappa hade lärt att sjunga julsånger och andra palestinska låtar en vecka innan det var dags. Själv spelade jag orgel och omkring 5 000 åskådare deltog också på scenen. Några av dem som var på plats för att se våra framträdanden var president Mahmoud Abbas, ministrar och guvernören i Betlehem. Festivalen blev verkligen en succé och jag var väldigt stolt över mig själv. Jag fick många samtal med gratulationer och lovord. Människor var stolta över mig.

Hur ska du jobba vidare med musiken framöver?

– Det som är inbokat framöver är spelningar på julfiranden i Göteborg. Jag ska också resa till Spanien och spela spansk musik men också österländsk och västerländsk musik. Det verkar finnas ett stort intresse för orientalisk musik i Spanien då det finns araber som har bott där länge. Jag utbildar också unga människor som vill lära sig att sjunga. Bland andra sångaren Ali Kassab och en annan ung man som heter Alie Saliba. Jag träffade nyligen ett gäng ungdomar här i Småland som vill spela orientalisk musik. De gillar Fairouzs låtar och vill precis som jag mixa österländsk och västerländsk musik. Vi kommer nog att jobba ihop en hel del. Jag hoppas att det kan resultera i något bra. Men jag tror att det är viktigt att det finns en harmoni och ett gemensamt musikaliskt språk om vi ska nå framgång. Vi måste tro på samma idéer.

Vad tycker du som musiker om musiken idag?

– Jag upplever att nivån på ny musik har sjunkit och att det mest verkar handla om att tjäna pengar oavsett vilken typ av musik det handlar om. Musiken har blivit elektronisk och när den framförs live håller den inte måttet. Musik verkar inte längre vara något njutbart utan framför allt ett sätt att tjäna pengar. Själv gör jag inte den typen av musik. Jag vill behålla mitt värde som musiker och spela på ett smakfullt sätt.