Språkcaféet firar fem år på Tallgården i Växjö
I det lilla biblioteket på Tallgården i Växjö sitter Caroline Nelander vid sitt skrivbord. Bakom henne hänger en tavla med Gustav Klimts motiv "Kyssen". En tavla där en man och en kvinna står nära och omfamnar varandra. Och just närhet och kontakt med andra människor är något som bibliotekarien Caroline Nelander brinner för.
– Många i Sverige är ensamma. Det är ett problem. Om du dessutom kommer hit som nyanländ är det extra tufft. Ingen känner dig. Men att få komma hit till vårt språkcafé blir en lättnad. Vissa som kommer berättar att de inte har pratat med någon alls sedan sist de var här. Det är förfärligt men gör också att en plats som denna är extra viktig.
På tisdagar och torsdagar håller Caroline Nelander och Robert Bunjaku språkcafé för alla över 20 år på Tallgårdens bibliotek. Här får deltagarna prata svenska, lära känna nya människor och fika.
– Jag tror att det är viktigt att vi fikar. Kaffe och skorpor gör att vi skiljer oss från SFI eller läxhjälp. Detta är ingen skola. Detta är en plats att umgås på.
Även om språkcaféet firar fem år på Tallgården är det länge sedan Caroline Nelander startade upp initiativet. För omkring 15 år sedan började hon engagera sig i det sociala företaget Macken med eldsjälen Fredrik Bergman i spetsen. Caroline, som vid tillfället jobbade på Stadsbiblioteket i centrala Växjö, såg ett stort behov av att få människor från andra länder att komma till biblioteket.
– Jag ville att alla skulle känna sig välkomna på biblioteket. På Macken träffade jag en stor grupp analfabeter och jag började läsa högt för dem. Dels på Macken men jag tog också med dem till Stadsbiblioteket.
Det var också då idén om ett språkcafé föddes.
– Jag såg ett stort behov av att prata. Inte genom undervisning utan om vardagliga saker som alla kan relatera till.
I samband med att Araby Park Arena invigdes lånade Caroline Nelander ett rum där hon startade upp språkcaféet. När hon senare bestämde sig för att öppna upp det hon kallar ett "minibibliotek" på Tallgården följde caféet med och 2016 blev satsningen permanent. Nu jobbar Caroline på Tallgården två dagar i veckan och resten av tiden är hon på Stadsbiblioteket.
– År 2015, när det kom en stor flyktingvåg från Syrien, var vi redan igång. Det fanns också ett tillfälligt asylboende på övervåningen i huset. De som bodde här kom ner och tittade i böckerna. Jag kopierade sidor de kunde ta med sig upp. Samtidigt körde jag språkcaféet och då var vi väldigt många här.
Strax innan utsatt tid börjar människor trilla in i biblioteket med te- eller kaffekoppar i handen. En av dem är Hussain Abdul Wahid.
– Jag är alltid här. Nästan varje gång, berättar han.
Hussain Abdul Wahid kommer från Syrien. I sitt hemland jobbade han på ett stort hotell och där lärde han sig vikten av att kunna språk. Här i Sverige trivs han bra. Han berättar att han gillar Växjö och att han nyligen utbildat sig till taxichaufför. Men drömmen är att köra buss.
– Än så länge får jag inte köra taxi för jag har inte bott tillräckligt länge i Sverige. Men jag är stolt över att jag klarade det. Jag är också glad över att jag ska påbörja en utbildning för att bli busschaufför.
Varför kommer du till språkcaféet?
– Jag gillar att prata om olika saker, men inte politik och religion. Det är också bra att Caroline är här och rättar oss. Det är svårt att lära sig nya språk.
Närmare 40 personer deltar i kvällens språkcafé. Det är fler än vanligt. Flera ser ut att känna varandra sedan tidigare men vissa är helt nya. Deltagarna kommer från flera olika länder. Ahmed Raza är en av dem som inte har varit här så många gånger.
– Jag har varit här två gånger tidigare. Jag är här för att lära mig svenska och träffa nya människor.
Ahmed Raza har bott i Sverige i två år. Han studerar på universitetet och jobbar med IT på företaget Atea i Växjö.
– Jag kommer från Pakistan men trivs bra här i Sverige och Araby. Det är god stämning och lätt att prata med människor i Araby. På språkcaféet pratar vi om olika saker. Caroline är noga med att vi pratar svenska.
– Ja, här pratar vi bara svenska, säger Caroline Nelander och skrattar.
Under kväller går Caroline runt och pratar med alla. Hon berättar att det är viktigt att skapa en god stämning och att bjuda på sig själv.
– Det är så mycket i livet som förändras. Vissa vet ju inte om de får stanna i Sverige. Men vi är alltid här och det blir en trygghet för dem. I min roll tycker jag att det är viktigt att bjuda på sig själv. Att våga släppa loss så att folk får en fin stund.
Vad brukar deltagarna prata om?
– Det kan vara allt möjligt. Mat, barn, körkort, fördomar och hur livet är. Detta är integration på riktigt. Vi lär oss av varandra och får kontakt med varandra. Det är guld värt och många får nya vänner här. Det är det som gör det värt.
FOTNOT: På grund av coronaviruset har Språkcaféet på Tallgården tillfälligt ställt in verksamheten. Reportaget gjordes i mitten av mars.
