Syrianska skådespelerskan Maryam Ahmed: Kriget tog allt ifrån mig

Maryam Ahmed är en berömd syrisk skådespelerska. Hon har medverkat i flera pjäser och filmer som har blivit väl mottagna i den arabiska världen. Hon har också varit med i flera tv- och radioprogram. Allt för att kunna förmedla sina tankar och känslor in i människors hem.

I flera år kämpade Maryam Ahmed för att blir den välkända skådespelare som hon idag är. Men i ett slag var allt borta. När kriget kom var hennes hårda arbete plötsligt för gäves och tillsammans med sina barn och hundratals migranter korsade hon havet i en gummibåt för att tillslut nå Europa. I denna artikel berättar Maryam Ahmed om sitt liv och sin resa till Sverige.

Hur kommer det sig att du började ägna dig åt skådespeleri? Handlade det om självförtroende eller snarare om en längtan efter ett kreativt yrke?

– Jag studerade juridik i Beirut. Där tog jag min juridikexamen. Men jag arbetade aldrig inom det området. Längtan efter att få uttrycka mig konstnärligt var starkare. Jag tror inte att det går att jobba med något om man inte känner att man får lov att vara kreativ i yrket och det kände inte jag.

– Allt började i grundskolan då flera av oss elever fick vara med och spela teater. Jag hade aldrig gjort något liknande innan men redan då älskade jag att testa nya saker och jag fick vara med i en underbar scen. Sedan dess har jag älskat att spela teater och att agera. Jag bestämde mig också för att det var just skådespeleri jag ville ägna mig åt. Så jag fortsatte att spela teater i skolan och även på universitetet. På universitetet satte vi upp "Hamlet" av William Shakespeare. Då var bland andra skådespelaren Ayman Zidan och regissören Basil Al-Khatib med i uppsättningen. Jag minns att de uppskattade mig och på den tiden letade de efter någon som kunde spela huvudrollen i serien "Hawi Bahri". När jag blev erbjuden rollen tackade jag direkt ja. Det var första gången jag var med i en tv-serie och jag tyckte verkligen om det.

Om du nu tyckte så mycket om att skådespela, varför valde du att plugga juridik?

– Jag hatar orättvisor och ville jobba med att skapa ett mer rättvist samhälle. Det finns så mycket hemskheter i världen och det drabbar framför allt kvinnor. Jag såg det mer än en gång men just då hade jag inga verktyg för att kunna hjälpa till. Jag kunde inte göra någonting och jag mådde dåligt av det. Det var därför jag började studera juridik. Jag ville ge en röst åt de som inte hade någon och försvara de som hade drabbats av orättvisor. Men jag insåg ganska snabbt att jag aldrig skulle kunna hjälpa så många som jag ville. Och det var där jag kom på att jag kunde använda mig av mina kreativa talanger. Genom att jobba med tv kunde jag ta mig in i alla hem istället för att hjälpa ett fåtal. Därför valde jag ett mer konstnärligt yrke och i samband med det ville jag gå med i ett fackförbund med andra konstnärer. Villkoret för att gå med var att ha kunskap kring internationell och arabisk litteratur. Jag var långt ifrån en expert och gick därför till biblioteket för att lära mig så mycket som möjligt och läsa arabiska böcker men också internationella böcker och William Shakespeare. När jag hade läst så mycket jag kunde gjorde jag förbundets test. Jag skrev också ihop två egna scener som jag lämnade in. Efter det fick jag beskedet att jag fick vara med. Samtidigt fick jag vet att jag inte var tillåten att vara med i advokatsamfundet. I Syrien är det förbjudet att ansluta till två olika fackföreningar. Men jag nöjde mig med att gå med i det konstnärliga.

Vad fick du för jobb?

– Det är svårt att få jobb i min bransch. Därför har jag egentligen gjort det mesta. Jag har jobbat med bland annat film och dubbning men jag har också presenterat radio- och tv-program. Ett av de tv-program som jag har gjort belyste mäns våld mot kvinnor. Vi intervjuade kvinnor som hade drabbats och försökte stötta de som hade blivit utsatta. Vi ville att de skulle bryta tystnaden och berätta vad de hade varit med om. Programmet innehöll också scener där vi förkroppsligade skräcken som drabbar kvinnor som har blivit utsatta. Jag spelade några av de rollerna. Målet var att försöka att förmedla kvinnors rättigheter och programmet gick väldigt bra. Men jag blev stoppad och fick inte fortsätta. Det är nämligen förbjudet att diskutera sådana ämnen och jag blev anklagad för att ha uppmanat kvinnor att göra uppror mot män. Men det gjorde jag inte. Allt jag ville var att kvinnor skulle få veta att de precis som män har rättigheter och att de inte kan bli behandlade hur som helst. I en relation ska det finnas en ömsesidig respekt mellan parterna.

Berätta om vad du har medverkat i!

– Jag var varit med i många kända produktioner tillsammans med stora skådespelare. Bland annat Seven Star Family, Hawi Bahri, Tamr Henna, Escape to the Top, Innocent guilty, Study Days, Purple Paper och Love and War Messages. Jag har också varit med i filmerna Yasmina Damascus and Sham. Jag var även med i ett barnradioprogram som uppmuntrade till läsning. Sen har jag varit med i en rad andra radioprogram och tv-program.

Känner du dig nöjd med vad du har åstadkommit än så länge?

– Ja, det finns många verk som jag är stolt över och är nöjd med. Men det finns givetvis jobb som jag inte är nöjd med. Vissa omständigheter har tvingat mig att göra vissa jobb.

Hur har kriget påverkat dig?

– Kriget tog mina minnen, mitt jobb och min ork. Jag blev så trött. Kriget krossade också mina drömmar. Jag orkade inte fortsätta att skapa mig ett namn och att bli känd. Kriget kom och tog allt. Nu har jag fått starta om från noll. Samtidigt känner jag inte att jag kan vara ledsen så länge min familj är säker. Jag är också glad över de erfarenheter jag har fått. Idag har jag möjlighet att dra nytta av mina erfarenheter och min framgång.

Om kriget inte hade utbrutit, vad hade du gjort då?

– Jag hade stora ambitioner. Jag skrev egna serier och hade dessutom flera jobb och program som väntade.

Hur kom du till Sverige?

– År 2015 var vi flera som gav oss ut på en svår och farlig resa när vi skulle ta oss från Turkiet till Grekland. När vi väl hade kommit fram till Grekland välkomnades vi och fick hjälp av Röda Korset. Därefter reste vi genom många länder för att slutligen komma till Sverige. Det som fick mig att fly var mina barn. Jag blev livrädd när döden verkade lura bakom varje hörn.

Varför valde du Sverige?

– Jag hade läst mycket om Sverige innan jag kom hit. Sverige är ett av de mest humana länderna i Europa. Utöver det har Sveriges befolkning fina värderingar. Kvinnors rättigheter är viktiga här. Det var därför jag valde Sverige. Och när jag kom hit kände jag att allt det jag hade läst stämde. Svenskarna har hjälpt oss att börja om igenom och att få oss att känna oss trygga.

Hur var det i början när du kom hit?

– Språket var det första hindret. Men jag bestämde mig för att lära mig det så fort som möjligt. Precis när jag kom till Sverige placerades jag på ett flyktingläger i närheten av Malmö. Då gick jag till biblioteket och frågade personalen hur jag skulle kunna lära mig svenska. De berättade att det fanns äldre personer som lade sina kvällar på att lära oss nyanlända. Jag fick också höra att kyrkan lärde ut språket. Jag försökte att ta alla chanser jag bara kunde. Jag vägrade ha en tolk och försökte alltid tala för mig själv. Efter sex månader kunde jag prata svenska och då flyttade jag till Nyköping. När jag kom dit fick teatern där reda på att jag var skådespelerska och då fick jag erbjudandet att vara med i en uppsättning av musikalen West side story som sattes upp på svenska. Jag trodde inte på att jag skulle klara av det men jag fick mycket uppmuntran från teatern och jag tackade tillslut ja till rollen. Till en början använde jag mig mycket av Google översättning men jag fick även hjälp av en svensk skådespelare. Jag fick faktiskt mycket stöd och uppmuntran och jag kände mig älskad och välkommen. Det gav mig också kraft till att fortsätta att ägna mig åt kreativa saker.

– Jag fick mycket hjälp av svenska skådespelare. Det var roligt att de var glada och stolta över att jobba med mig, för jag kände likadant. När jag stod på scen var de snabba med att berömma mig och det fick mig att känna mig älskad och respekterad av dem.

– Senare, när jag flyttade till Växjö, började jag jobba på Regionteatern. Den första uppsättningen jag fick vara med i var Hemma. Pjäsen regisserades av Therese Willstedt som gav mig mycket stöd och uppmuntran under processen. Therese älskar att lyfta kulturell mångfald och trots att jag var den enda araben fick jag mycket stöd från de andra i teatergruppen. De har spenderat massor med tid på att förklara saker för mig och att försöka få mig att förstå deras tankar och idéer. Jag har lärt mig mycket genom mitt arbete inom teatervärlden här i Sverige. Det är något jag som skådespelerska är stolt över.

Utöver ditt arbete på teatern, vad ägnar du dig mer åt?

– Jag har nyligen varit med och spelat in serien "Nights of the North". Den är på arabiska och regisseras av Imad Najar. Tanken är att den ska visas på arabiska kanaler under Ramadan. Serien kretsar kring den kulturella skillnaden mellan arabiska invandrare och det svenska samhället. Den handlar bland annat om att vissa invandrare väljer att strunta i alternativt inte kan de svenska lagarna, vilket leder till problem. Exempelvis är det förbjudet att slå sina barn i Sverige.

Vad vill du uppnå här i Sverige?

– Jag gillar att arbeta kreativt. Först och främst skulle jag vilja skapa ett pedagogiskt radioprogram för den arabiska kvinnan som kanske inte vet att svensk lag skyddar och behandlar henne på samma sätt som den behandlar män. Om hon skulle bli utsatt för våld i hemmet vill jag att hon ska veta att hon kan få hjälp av samhället och lagen. Jag har blivit utsatt för våld och jag vill stötta kvinnor som tvingats eller tvingas gå igenom samma sak. Jag vill också kunna utbilda mammor i hur man pratar med tonårsdöttrar.

– Utöver detta hoppas jag på att få fortsätta att jobba som skådespelerska. Förhoppningsvis får jag en roll i en svensk serie eller film.