Maha Nasser: Hälso- och sjukvården i Sverige: Förseningar i att få vård och en oförmåga att lösa problemet

Om du bor i Sverige och lider av smärta eller utvecklar ett hälsoproblem kan du få vänta länge på att få reda på varför. Ibland kan sjukdomen förvärras och orsaka komplikationer. Man vill heller helst inte bli sjuk under sommaren, eftersom många vårdcentraler är stängda då. När en person lider av hälsoproblem och vill boka en tid, kan han behöva vänta i ungefär en månad, eller kanske mer. Och vissa patienter som behöver specialister kan behöva vänta i en period på mer än sex månader, och kanske mer, tills de kan få en tid, och de måste bära smärtan under den perioden, utöver de komplikationer som kan orsakas av den långa väntetiden. Många regioner i Sverige upplever också överbeläggningar på sjukhus under hälso- och epidemiologiska kriser samt under vintern. I vinter gick många sjukhus gick upp i stabsläge, avdelningar stängde och operationen sköts upp. Vissa sjukhus i vissa områden har också fått sätta patienter i korridorerna. Dessutom kunde många som led av vintersjuka inte söka nödvändig vård på grund av få platser och fick istället behandla sig själva. Detär svårt för sjukhusen att ta emot många patienter, på grund av patienttillströmningen och den höga sjukfrånvaron bland sjukvårdspersonalen. Denna situation kan innebära risker, särskilt för personer med allvarliga sjukdomar. Det finns redan dödsfall som inträffar på grund av förseningar i att få behandling, det senaste är dödsfallet där en person som led av blodförgiftning inte fick behandling förrän fyra timmar senare. Det är lång väntetid och förseningarna med att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster i Sverige kan vara skadliga. Det beror på att hälsosektorn i Sverige lider av brist på kvalificerad sjukvårdspersonal. Trots statens försök att lösa denna brist finns det fortfarande ett akut behov av medicinsk personal. Det finns många orsaker till den permanenta bristen på personal inom hälsosektorn, och en av anledningarna kan vara att många studenter inte vill studera medicin på grund av dess svårighetsgrad och studietidens längd, så de väljer lättare områden. Dessutom är lönerna för sjuksköterskor och läkare i Sverige enligt vissa studenter ganska lika och därför går en del som vill läsa medicin till sjuksköterskestudier.

Bristen på sjukvårdspersonal är inte enbart et problem i Sverige utan de flesta länder lider av det, men de löser detta problem genom att importera kvalificerad utländsk personal. Vad gäller Sverige är det något obegripligt med orsakerna till läkarbristen i ett ett rikt och utvecklat land. I en tid då vi har fattiga och mindre utvecklade länder där det inte råder sådan brist. Denna brist på medicinsk personal kommer i en tid då många innehavare av läkarexamen är arbetslösa, medan andra har erfarenhet av att utöva medicin i många år. I en undersökning jag gjorde i somras om jobbmöjligheter för personer som kommer till Sverige träffade jag flera läkare som hade mer än 15 till 20 års erfarenhet inom medicinområdet men som inte fick jobb. Några av dem fick arbeta som sjuksköterskor efter mer än 25 års erfarenhet inom medicinområdet. När vi frågade dem om anledningen nämndes strikta regler i Sverige gällande ändring och erkännande av certifikat. Utöver det var det svårigheter i läroplanen som studeras för att få tillstånd att utöva yrket. En av dem sa att fokus ligger mer på teoretisk information och inte på den kliniska och praktiska sidan av sjukvården. Det kan vara svårt att svara på teoretisk information för en läkare som tog examen för tjugo år sedan, medan en student på första eller andra året på universiteten får svara på dem. Dessutom utgör språket ett stort hinder för utlandsstationerade i Sverige i händelse av att de är skyldiga att studera och avlägga prov i svenska språket. Det innebär att provet inte mäter deras yrkesskicklighet och kompetens i den mån det mäter deras språkkunskaper och deras kunskaper om teoretisk information som de kanske inte använder i sitt yrkesliv. Dessutom är den andra lösningen som de flesta länder använder för att lösa bristen på medicinsk personal att importera medicinsk personal från andra länder. Till exempel är det mesta av den medicinska personalen i vissa länder från Ryssland, Korea, Kina och andra länder. Även de fattiga och outvecklade länderna importerar utländsk arbetskraft för att lösa denna brist. Sverige är dock ett av de länder som ställer komplexa villkor för anställning av utländsk personal inom hälsosektorn. Så varför inte bygga fler sjukhus och importera medicinsk personal från andra länder? Det spelar ingen roll om läkaren eller sjuksköterskan inte pratar svenska, jag tror att de flesta svenskar har förmågan att kommunicera på engelska, dessutom går det att tillhandahålla några översättare för de som inte kan engelska.

Kanske var Sverige mån om att inte anställa utländsk arbetskraft inom hälsosektorn och att ställa komplexa villkor för det, av omsorg om människors liv och för att undvika medicinska fel. Sverige förhindrade dock med sin iver inte att läkarfel inträffade, eftersom det fortfarande finns fatala läkarmissar, och det finns fortfarande människor som dör eller att deras tillstånd förvärras på grund av långa väntetider. Att vara ett land av storlek, rikedom och framsteg som Sverige, vars hälsosektor lider av denna brist och brister, är en katastrof.