Hanna Bard: Jag skyller inte på mina biologiska föräldrar, men jag tror inte att alla mammor automatiskt längtar efter det barn de har lämnat eller övergivit
Hanna Bard är svensk med indiska drag. Hon är lugn och djup, bär mycket inom sig och har en egen syn på världen. Hanna är lärare i svenska för utlänningar (SFI) och samtidigt författare. Hon försöker i sitt skrivande fokusera på viktiga frågor som alltid har upptagit världen. Hanna kom till Sverige när hon var tre månader gammal. Hon adopterades från Indien av en svensk familj.
– Min familj består av min pappa och min mamma, samt min syster som också är adopterad, inte min biologiska syster.” säger Hanna.
Vad betyder det för dig att bli adopterad av en svensk familj eller hur känner du inför det?
– Jag vet inte om jag kan säga att det betyder något särskilt för mig eftersom jag inte vet om något annat.
Hanna känner inte sina polygena föräldrar och har ingen familj i Indien.
– Det finns ingen information om mina biologiska föräldrar. Förmodligen var min biologiska mamma ogift när hon fick mig och det är känsligt i stora delar av Indien att få barn som ogift kvinna. Även om jag hade information om min biologiska mamma skulle det förmodligen vara svårt att söka upp henne. Men jag tror inte att jag kommer från en familj med två gifta föräldrar.
Hur känner du för din biologiska familj, skyller du på dem eller tolererar du dem?
Jag skyller inte dem för någonting, men jag tror inte att alla mammor automatiskt längtar efter det barn de har lämnat eller övergivit. Hanna säger och fortsätter "Min riktiga familj är mina föräldrar som har fostrat mig. Det är de som är min familj. Visserligen vet jag att jag inte är biologisk släkt med dem men det har ingen betydelse."
Hanna Bard strävar efter att ta examen som SFI- och gymnasielärare. Hon tycker också om att skriva och har skrivit två böcker även om de är självpublicerade, och hon älskar också att träffa vänner och lära sig om andra kulturer. Hon har gett ut två böcker för henne: "Hadassa och Afnan" och "Jihadbruden". Hadassa och Afnan handlar om Israel och Palestina, en konflikt som jag tänkt på i 20 års tid och som är viktig för mig. Boken handlar om två unga kvinnor, en israelisk och en palestinsk, som blir vänner trots deras olika åsikter. Jihadbruden handlar om en svensk tjej, som är adopterad från Indien som jag. Hon konverterar till islam, något jag också försökte göra för tio år sedan. Men tjejen i boken blir extremist och åker till Syrien för att gå med i Daesh (IS). Böckerna är publicerade via Vulkan förlag där man kan skicka in sitt eget manus och få det utgivet."
Förutom att arbeta som svenska språklärare talar Hanna även flera språk.
– Jag talar svenska, engelska, lite arabiska och lite hebreiska samt lite portugisiska och lite spanska men har glömt det mesta, tyvärr. I mitt yrke möter jag många elever från olika länder och många blir glada när jag kan åtminstone några ord på deras modersmål.
Råder du andra att adoptera barn som inte har familj?
Ja, men det är viktigt att känna till att många internationella adoptioner har gått felaktigt till och att alla internationellt adopterade personer inte har samma åsikter om adoption, vilket är viktigt att respektera, även som adoptivförälder.
Vill du själv adoptera barn då om du se möjligheten till det?
Ja, det skulle jag kunna göra men skulle inte göra det "bara för att" utan i så fall om möjligheten att få biologiska barn inte finns.
