Maha Nasser: Har vi verkligen tagit oss upp till mänsklighetens nivå?
När människans liv började på denna jord, började han sitt liv som en typ av däggdjur som äter, dricker, parar sig och förökar sig vid födseln. Precis som alla andra däggdjur. Men människan särskiljs från resten av varelserna genom den medvetenhet och övernaturliga energi som han besitter. Genom tiderna har han urbaniserats och utvecklats, och istället för att bo i grottor bor han idag i enorma och sofistikerade byggnader som ger komfort, säkerhet och stabilitet. Istället för att använda djur för att ta sig runt skapar han fordon som skulle göra det möjligt för honom att resa jorden runt på timmar. Naturligtvis hjälpte kultur och konst människan att civilisera och befria sig från slaveriet och gjorde henne mer medveten om vad som pågick omkring honom. När litteratur, måleri, musik och sedan film dök upp, tv, drama, tidningar och andra medel, som kopplade samman världen och får folk att lära av varandra och blir påverkade av varandra. Fram tills vi idag nådde teknologins era, den era då man kan få information med ett klick på en enda knapp. Eran när världen blev som en liten by. Jag kan bara säga att vi är en lycklig generation. Men trots det kvalitativa språng som människan nått i en accelererande takt, som började med början av den industriella revolutionen under förra seklet, finns det fortfarande vissa människor som lever efter sin mänskliga natur och inte efter sina mänskliga värderingar.
Det är sant att de flesta folk idag är civiliserade. Men konceptet med urbanisering för dem är att bo i lyxiga hem, åka lyxbilar, äta med gaffel och kniv, bära vackra och dyra kläder som tillhör internationella varumärken och sova i bekväma sängar. Vi är i en tidevarv då vi skryter om allt, och om det tyder på något så tyder det på bristen inom oss. Vissa förstod inte att konceptet med urbanisering är att överträffa vår ande, och att övervinna vår själviskhet. För att övervinna själviskhet är det sanna testet för oss i livet. Och vi kommer inte att kunna vara en riktig människa om vi inte överskrider vår ande och höjer oss över livets materiella saker och övervinner egot. Reflektera över dig själv väl! Om du avundas andra för vad de har, om du inte accepterar andra människors olikheter från dig, oavsett dessa olikheter, i deras färger, övertygelse, språk eller etniska skillnader, och om du känner dig rasistisk mot människor som skiljer sig från dig. Om du är avundsjuk på andras framgång, om du känner att du är bättre än andra också, och andra negativa känslor, så steg du inte i din ande och höjde inte din mänsklighet, och jag kommer inte att kunna säga att du är en människa. För att du lever efter din mänskliga natur och inte efter dina mänskliga värderingar. Du bör se dig själv väl, eller kritisera dig själv om jag får säga så. Är du en positiv och rättfärdig person i samhället, eftersom du är tvungen att göra det av lagens befallning, och om lagen saknas kommer du inte att vara så? slänger du till exempel sopor i soptunnan för att det finns lagar som säger att du ska göra det, och om du inte gör det kommer du att bli straffad, men i avsaknad av en lag och ingen kommer att straffas för att ha slängt sopor i gatan kommer du att göra det. Jag beklagar att säga att det finns många människor som var bra i sina samhällen och positiva, men de brukade göra det på grund av lagar och förordningar, och när lagen lyfte sin hand från dem förvandlades de till barbarer. Kaos fyllde deras städer och hem. Jag tycker faktiskt synd om de människor som fortfarande känner dessa negativa känslor, eftersom de är relaterade till materia mer än de är relaterade till själen. En person är en själ och en kropp, vilket med andra ord är energi och materia. Närhelst en person är kopplad till den materiella sidan mer än andlig, övervinner de negativa känslorna som egoism, avund, rasism och andra negativa känslor honom, såväl som livets problem, bekymmer, psykologisk och fysisk smärta. Ju mer han försöker höja sig i sin ande och relatera till anden, de positiva känslorna överväldigar honom, såsom känslan av kärlek till andra, önskan att hjälpa dem, hans acceptans av deras olikheter och rättfärdigandet av deras misstag. därför måste vi alltid balansera energi och materia.
Varje dag som går förbi en person är en gudomlig gåva och ytterligare en möjlighet för oss, där vi måste arbeta mycket och lära oss mycket också. Därför måste du känna till värdet av din närvaro i livet och syftet med din närvaro i livet, förutom budskapet som du måste leverera. Materia övermannar inte energi, och lev inte i hänsynlöshet utan att inse syftet med din existens. När en person sover inser han inte vad som händer runt omkring honom, till exempel om det regnar eller inte, och vad som händer under hans sömn, men när han vaknar inser han allt. Och det finns vissa människor som lever hela sitt liv i sömn och inte inser den sanna meningen med livet eller det sanna syftet med sin existens, och de vaknar upp i dödens ögonblick, först då inser de allt och känner till visdomen i sin existens, men det kommer att vara för sent. Därför säger jag att varje dag vi lever är ytterligare en möjlighet för oss att höja vår mänsklighet, acceptera våra olikheter, hjälpa varandra, förlåta varandra för våra misstag, älska varandra och uttrycka den kärleken. Så, den verkliga urbaniseringen är din acceptans av den andras skillnad och din acceptans av de andra varelserna som lever med oss på denna planet som våra partners på denna planet och de har rätt till ett säkert liv precis som vi. Verklig urbanisering är att det finns en lag inom oss som håller oss ansvariga om vi gör misstag, inte att vi förvandlas till vildar i avsaknad av lag, och det spelar ingen roll i vilket land vi är eller vilken lag vi underkastar oss. Idag är det mycket lidande och att se lidande utan att kunna göra något är lidande i sig. Vi lever idag i en tid där vi lider av många gissel. Krig å ena sidan och sjukdom å andra sidan, för att inte tala om naturkatastrofer. Så alla är inte mår bra och vi behöver varandra för att må bra.
Nu, med vinterns början, behöver vi kanske inte varma kappor, för att skydda oss från vinterkylan. Men vi behöver mycket mer än så! Vi behöver varma hjärtan som skyddar oss från livets hårdhet, inte bara från vinterns kyla. Vi behöver känna för varandra och stötta varandra. Vi behöver ett uppriktigt leende, och kärleksfulla själar.
