Maha Nasser: Hösten är årstidernas mästare
När årstiderna förändras känner vi tidens gång. Jag tror att jag kände tidens gång mer än någonsin, här i Sverige när jag såg årstidernas förändring. Jag grät nästan en gång när en vän till mig berättade att sommaren var på väg att gå. Jag var ledsen inte över slutet av sommaren och höstens ankomst, utan över tiden som går med vilken så mycket av våra liv passerar. Men idag är jag inte i färd med att prata om tidens gång, utan jag är i färd med att vädja om Årstidernas Mästare och min favoritsäsong "Hösten."
Det gör mig ledsen att vi nu är på väg att ta farväl av hösten och välkomna vintern, och det gör mig också ledsen att vi inte läser eller hör om hösten annat än inom ramen för meningar som hänvisar till slut, lämnar, faller, går sönder och åldras. Det finns människor som inte gillar hösten och ser den som en symbol för slutet, och den omnämns alltid som en analogi till de svåra stadierna i våra liv och för att uttrycka de motgångar som går igenom oss. Till exempel liknar de ungdom vid vår och åldrande med höst. De ser att hösten är tiden för melankoli, farväl, avfärd, motgångar och slutet på saker och ting. Dessutom ersätter den den älskade och ömma årstiden, sommarsäsongen. Dessutom gillar många inte det molniga, regniga, blåsiga höstvädret. Hösten har fått detta dåliga rykte, för det första eftersom det är en årstid då tillväxten stannar och löv faller, och det är lätt säsongen för många fåglar som lämnar för att leta efter varma platser att tillbringa vintern i, utöver det, hösten förebådar ankomsten av en mörk vinter med isande kyla. Så folk gillar inte hösten och förknippar den med död och slut. Men jag håller helt inte med dem, eftersom hösten är börjans säsong och inte slutets säsong.
Hösten syftar på fullbordandet av saker, inte slutet på saker och ting. Hösten är en unik och speciell årstid och allt i den är magiskt och unikt. Den enhetliga gröna färgen gör att vi ser samma träd året runt. Vi kan inte se skillnaderna mellan dem och se att de har olika blad och sin egen form. Men vi kan se deras skillnader och unika under hösten. Även höstblomman är sällsynt och unik. Hösten är säsongen för att göra om jorden och förbereda den för en ny årstid och nytt liv. Det är årstiden som gör att naturen som modell färgar och poserar med sin bästa look. Det är ett uttrycksfullt kapitel om livet i alla dess betydelser, men på sitt sätt. Hösten är den årstid då vi tar en paus från ett helt års liv och rörelse, att den med all sin skönhet och charm får oss att återvända till oss själva och vila från livets jäkt en stund. Vi gör oss av med allt som stör oss och tar våra beslut med förnyelse och förändring. Våra sorger och smärtor faller som löv från träd. Sedan blommar vi och förnyas i takt med att träd löven förnyas.
Hösten är min favoritårstid, och trots att jag inte föddes på hösten fann jag mig själv som dotter till hösten. Ja, det är årstiden som får mig att dyka så djupt in i sanningen. Åsynen av löv som faller på marken fängslar mig, och det färgstarka naturen får mig att tystna ett ögonblick och begrunda skaparens skönhet och kreativitet. Det är säsongen att vara ensam med sig själv och återvända till det. Hösten främjar en känsla av tillhörighet höjer lusten att stanna hemma för att njuta av värmen, tystnaden och en djupdykning i sakers verklighet. Det är en säsong då vår medvetenhet stiger och får oss att tänka noga och analysera mycket, början med utgångspunkt från livets hemlighet, till att analysera detaljerna i vårt dagliga liv och våra relationer med andra. Därför sägs hösten vara den kloka årstiden.
Vi känner ett stort nöje när vi går ut på en promenad, och höstlöven faller över oss, eller vi springer över dem med fötterna, eller vi pressar dem att spridas och flyga framför oss, och alla våra bekymmer och sorger flyger med dem. Det är säsongen som får mig att känna mig själv och återvända till den. Jag återupplever allt jag har gått igenom under de tidigare åren och tittar igenom mitt minne, glada stunder stoppar mig och jag ler mot dem, suckar och rynkar på ögonbrynen när jag minns de smärtsamma. Jag dömer mig själv och förlåter den för dess misstag, och jag lovar att glömma och gå vidare. Jag rensar min själ från allt som tröttar ut den. Jag föds på nytt varje höst. Ingen årstid kan få mig att segla så djupt som hösten. Jag är fängslad av dess kyla, dess moln, dess blyga, varma sol som gömmer sig bakom molnen, dess kalla bris som ger mig nostalgi, och dess regn som tar mig långt bort till en värld vävd av fantasi.
Hösten förtjänar titeln årstidernas mästare, och välförtjänt, eftersom den är en blandning av alla årstider, eftersom den kombinerar vårens uppvaknande, sommarens värme och vinterns kyla, och det är årstiden för frihet och nya början. Säsongen av värme, kärlek, intimitet och längtan. Det är säsongen av unikhet, distinktion, olikhet och måttlighet. Det är motsättningarnas årstid och det är det som skiljer den från andra årstider.
