Jabir Al Kahat: Fysisk funktionsnedsättning kan inte begränsa dina förmågor, men kan vara ett incitament att arbeta, lyckas och utmärka sig

Jabir Alkahat gick inte i skolan eftersom hans far hade gått bort och lämnat honom med fem systrar och deras mamma. Jabir och hans äldre bror var tvungna att arbeta för att försörja sin familj. Jabir blev förlamad vid sju års ålder efter att han fått feber. Han fick en injektionsspruta av en läkare som gjorde honom rullstolsburen för resten av livet. Men trots sitt funktionshinder slapp han inte sitt ansvar gentemot sin familj och han och hans bror kämpade för att ge sina systrar och sin mor ett anständigt liv. Därför vände sig Jabir till skräddaryrket. Jabirs prövning slutade inte med hans berövande av utbildning och hans förlamning. Snarare eskalerade det till förlusten av hans två sexåriga tvillingbarn 2013 under ett flyganfall när de var på väg till skolan. Jabir beskriver upplevelsen som väldigt hård:

– Jag led mycket efter att ha förlorat mina två barn, jag kände att livet stannade när de dödades. De var allt för mig. I mer än ett halvår kände jag att jag var död. Allt dog inom mig. Jag ville inte stanna i Syrien längre, det var omöjligt att bo på samma plats utan mina två barn. Dessutom blev säkerhetsläget farligt. Så jag bestämde mig för att lämna. Jag ser fortfarande mina barn i en dröm knackar på dörren och kallar på mig, säger han.

Jabir lämnade Syrien och kom till Sverige 2015 för att starta en ny resa och ett nytt kapitel i sitt liv.

– När jag kom till Sverige ville jag inte förlita mig på socialbidrag. Dels för att jag är van att arbeta och ge och dels för att jag är en person som älskar livet, aktiviteten, naturen och att hjälpa andra, säger Jabir.

Jabir gick flera kurser för att lära sig svenska, engelska och arabiska, och körde sömnadskurser i Sensus.

– Jag deltar mest i Mariakyrkans verksamhet, och jag försöker alltid bidra genom min förmåga och erfarenhet inom sömnadsområdet. Därför arbetar jag för att hjälpa dem genom att tillverka väskor och gardiner, reparera kläder som behöver lagas och ge utbildningar i sömnad, dela ut broschyrer, böcker och annat. Jag kör också många sömnadskurser i Sensus och lära barn att sy, för jag älskar barn väldigt mycket och jag gillar att träffa och arbeta med och lära dem, säger han.

Jabir ville inte utnyttja sitt funktionshinder för att stanna hemma och vänta på att ekonomiskt bistånd skulle komma till honom i slutet av varje månad från socialförsäkringen, utan bestämde sig för att gå ut och arbeta och bidra till samhället genom sitt arbete som skräddare samt hans bidrag som volontär. Dessutom är han mån om att träna och simma för att behålla sin fysiska kondition.

– Jag skrev nyligen på ett arbetsavtal med kommunen på ett år och det förnyas nu med ytterligare ett år. Jag är väldigt nöjd med det. För jag vill verkligen bidra till samhället med mina förmågor. Jag vill jobba och betala skatt som alla medborgare här. Jag vill inte vara beroende av socialbidrag eller ekonomiskt bistånd. För det finns de som är mer förtjänta av dessa ekonomiska stöd än jag, till exempel gamla människor och personer med funktionsnedsättning som faktiskt hindrar dem från att arbeta. Dessutom älskar jag att arbeta och hjälpa andra, jag erbjuder mig alltid att hjälpa andra. Jag tror inte att fysisk funktionsnedsättning är en funktionsnedsättning som kan begränsa våra möjligheter, utan tvärtom kan denna funktionsnedsättning vara det som motiverar oss att arbeta, lyckas, utmärka oss och möta livets utmaningar.

Jabir uttrycker också sitt tack och tacksamhet för omsorg och uppmärksamheten han får här i Sverige.

– Först vill jag rikta ett stort tack till Sveriges befolkning som öppnat sina hjärtan och hem för att välkomna oss hit för att leva ett värdigt och tryggt liv. För det andra tackar jag särskilt Mariakyrkan och Sensus för att de gav mig ett mycket stort stöd och det är jag tacksam för. De flesta nätter ägnar jag tid åt att fundera, hur kan jag betala tillbaka denna generositet och intresse från svenska folket och den svenska regeringen och allt detta stöd jag får, och hur jag kan bidra till att bygga och utveckla detta land?, säger Jabir.

Vad vill du säga till alla som kom till Sverige och mötte nya samhällets utmaningar och blev frustrerade?

– Om du fortsätter att vara frustrerad och vänta hemma kommer du att förbli frustrerad hela tiden, för det är omöjligt för möjligheten att komma av sig själv och knacka på dörren. Man måste ut och leta efter möjligheter, och allt kommer att förändras. För det andra tog detta land emot oss och gav oss ett säkert liv och gav oss hem, ekonomiskt stöd, gratis utbildning, vård och omsorg. I gengäld bör du fundera över hur du kan göra ett effektivt bidra till detta samhälle.