Taha Al-Abed släpper lös sin litterära och konstnärliga talang

Taha Al-Abed kom till Sverige 1998 i utbildningssyfte och valde sedan att stanna i Sverige. Taha har arbetat inom flera områden, bland annat med att ge psykologiskt stöd till flyktingar och etablera och leda Svensk-Palestinska Vänskapsföreningen vid sidan av sitt arbete som översättare. Taha har haft en känsla för litteratur sedan barndomen, men hans far tvingade honom att studera flyg, vilket han inte ville. Nu bestämmer sig Taha för att släppa lös sin litterära talang, som han begravde för flera år sedan. Taha Al-Abed skriver känslomässiga och patriotiska sånger på arabiska och teaterberättelser. Taha försöker skapa samarbeten med många arabiska sångare och konstföretag och vill hitta samarbeten med svenska regissörer för att filma de teatrala berättelserna som speglar den kulturella kollisionen för ankomsterna till Sverige. Mosaik kastar ljus över poeten och författaren Taha Al-Abed för att få veta mer om honom och hans litterära och konstnärliga verk.

Hur började det i Sverige?

– Visst, början är svår i varje nytt land, men metoden jag använde för att lära mig språket och integrationen förkortades med tiden. Jag läste böcker på svenska och integrerades i samhället genom föreningar som Röda Korset och Amnesty International. Föreningslivet i Sverige är unikt.

På vilket sätt?

– Sverige är det land med flest föreningar och antalet föreningsmedlemmar är fler än Sveriges befolkning. Detta genom att en individ kan vara medlem i mer än en förening. Mångfalden av föreningar skapar en ekonomisk rörelse i landet. Ur social synvinkel hjälper föreningar till att skapa relationer och man kan ha ett nätverk, lättare lära sig språket, lära sig om svensk kultur, integreras i samhället, och det kan hjälpa dig att få ett jobb. Därför råder jag alla som kommer till Sverige att vara med i föreningar, eftersom det gör det lättare för dem att lära sig språket och integreras. Och när vi talar om integration här menar vi integration samtidigt som vi bevarar identiteten. För vissa tror att integration innebär att bli 100 procent svensk, och det är svårt, och svenskarna själva vill inte att man ska bli 100 procent svensk.

Taha är utexaminerad inom luftfart och har studerat till apotekarassistent. Han har också studerat flera kurser i psykologiskt stöd vid universitetet i Växjö.

– Detta land erbjuder en rikedom till varje person som bor i det som är gratis utbildning. Det enda jag ångrar är att jag inte valde utbildning från början. Det är sant att jag gick utbildningar i psykologiskt stöd på universitetet eftersom jag älskar det området och jag gillar att hantera människor och arbeta med det. Jag gillar verkligen inte att arbeta med maskiner. Men min egentliga inriktning var litteratur. Trots att jag hade litterära böjelser sedan min barndom, tvingade min far mig att studera militärflyg. Efter det studerade jag till biträdande farmaceut. När jag kom till Sverige valde jag inte utbildning från början eftersom det inte fanns någon som rådde mig att fortsätta utbildningen. Men jag tror att det inte är för sent, och jag kan gå tillbaka till utbildningen och studera igen. Så jag rekommenderar det till alla. Om du verkligen vill lyckas, gå någon utbildning och utveckla dig själv, säger Taha Al-abed.

Tahas arbete som översättare fick honom att skriva en bok om flyktingars lidande. Men boken har ännu inte kommit ut.

– När jag jobbade som översättare träffade jag många människor och fick höra många historier som berörde mig mycket. Som översättare kunde jag inte prata om det. Så det enda sättet att bli av med den sorgen jag kände var att skriva, och jag håller på att ge ut en bok på både arabiska och svenska, om alla dessa berättelser, anonymt, säger Taha.

Hur upptäckte du din talang för att skriva?

– Jag har haft ett sinne för litteratur sedan barnsben, då jag brukade skriva dikter och tankar. Jag skrev och hade texterna i min skrivbordslåda. Om du samlar på allt du har skrivit finns det litterär och konstnärlig rikedom. Jag brukade träna skrivandet som en hobby för att tillfredsställa min passion och bli av med all stress och negativa känslor. Men nu bestämde jag mig för att dela med mig av det jag skriver.

Vilken typ av låtar skriver du?

Jag skriver patriotiska och sentimentala sånger. Den första låten med min text sjöngs av den stigande artisten Ali Kassab i samarbete med Nader Mukarker, och den släpptes på sociala medie-plattformar samtidigt med VM-slutspelet eftersom den handlar om VM. Det finns en annan dikt om journalisten Sherine, som dödades i Palestina. Det finns många dikter som ännu inte har publicerats.

Vilka är dina planer för att visa din litterära talang?

– För närvarande har jag konton på alla sociala medier och andra plattformar där jag visar mitt arbete. Dessutom kommunicerar jag med många kända sångare i det konstnärliga samhället, och det kommer att bli ett bra samarbete mellan oss. Jag har också kontaktat arabiska sångare i Sverige, och det är möjligt att det blir samarbete mellan oss också.

Skriver du bara på arabiska eller skriver du på svenska också?

– Självklart vill jag skriva låtar på svenska. Jag skrev också en kort berättelse om kulturkollisioner, och det fanns ett samarbete med en kvinnlig regissör, men projektet blev inte avslutat. Jag har fortfarande teatraliska berättelser på svenska och jag skulle älska att samarbeta med svenska regissörer för att filma och levandegöra dessa berättelser för att kunna dra nytta av dem.