Konstnären Haider Ali tror på hårt arbete

Växjö har öppnat dörrar för många konstnärliga talanger från flera olika länder. En av dessa talanger är Haider Ali. Han kom till Växjö år 2008 och efter bara tre månader höll han i konstutställningen "Bagdad, kriget och fredens stad". Därefter har han ställt ut både själv och tillsammans med andra konstnärer runt om i hela världen. Mosaik har träffat Haider Ali och pratat om hans konstnärskap.

Hur startade din konstnärliga bana?

– Jag tog examen vid College of Fine Arts i Bagdad. Redan då var jag fast besluten att arbeta med konst och jag ställde ut mina verk på flera olika konstgallerier. Min första utställning var 1989 då jag fortfarande gick i skolan. Min passion var att göra något annorlunda och jag ville arbeta kreativt. Jag specialiserade mig på konstundervisning och det fanns två avdelningar, dessa var utbildningsvetenskap och psykologi. Jag studerade bland annat fotografi, teckning, skulptur och keramik. Jag gillade alla konstformer men specifikt målning. Det är fritt och jag tycker om att jobba med pensel, färg, trä och tyg. Med hjälp av verktygen kan jag uttrycka mig själsligt och producera konst. Jag ägnade all min tid till att skapa samtidigt som jag såg fram emot att resa.

Vad var det med resandet som lockade?

– Friheten. Jag ville upptäcka världen. Jag visste inte så mycket om världen och andra länder. Jag kände bara till staden jag bodde i och allt det andra kändes nästan inte verkligt. Det jag hörde och såg om andra länder på radio och tv kändes som konst. Därför blev jag förälskad i tanken på att resa. Jag började med att åka till Jordanien och där arbetade jag med keramik i sex år innan jag återvände till Bagdad.

När kom du till Sverige?

– Sedan kriget i Irak tog slut har det varit en obalans i samhällsstrukturen. Det är inte lika säkert och den personliga friheten är hotad. Det är också omöjligt att vara kreativ och arbeta med konst om det blir krig eller kaos. Ens enda fokus blir att ha tillräckligt mycket pengar för att skydda sig själv och sin familj. Många konstnärer flyttade faktiskt från Irak just då. Vissa åkte till Europa medan andra åkte till Amerika, Australien och Kanada. Själv reste jag till Syrien där jag och min familj stannade i ett år. Därefter åkte min familj tillbaka till Irak men för min del väntade en lång och besvärlig resa till Sverige. När jag kom hit var jag väldigt trött. Inte bara på grund utav den långa vägen utan också på grund av att det var mentalt påfrestande.

Varför valde du Sverige?

– Det var först och främst för min familjs skull. Det är inte lätt att få till en familjeförening i andra länder. Sverige var det bästa valet. En annan anledning var att jag var distraherad och väldigt trött. Jag behövde en miljö där jag kunde återhämta mig. Min själ var utmattad men här fick jag ny energi. Det svenska folket har hjälpt mig att återhämta mig genom sin tolerans och vänlighet. Och det är inte bara jag som känner så. Många från mitt hemland och omgivande länder som har tagit sig hit känner likadant. Valet berodde också på att det hade varit svårt att nå mina drömmar i mitt hemland. Jag hade en dröm om att skapa en konstälskande generation genom utbildning och att delta i samhällsrörelsen. Men kriget förstörde för oss. Krig är inte en plats där kreativitet kan växa.

Hur kändes det i Sverige i början?

– Det är alltid svårt att börja om. Oasvett var man befinner sig är det svårt. Jag började med att lära mig det svenska språket som jag älskade och gärna ville kunna. Jag arbetade hårt för att lära mig och hade som regel att lära mig tre ord varje dag. I och med att jag har studerat pedagogik visste jag att en av de grundläggande principerna för barns lärande är upprepning. Det är ett viktigt undervisningsverktyg. Men det är skillnad på det talade språket och det som används i skrift. Jag fokuserade på det muntliga och lärde mig det jag behövde kunna för att klara mig i vardagen. När jag skulle lära mig det mer akademiska språket så gjorde jag det främst genom att läsa. Jag tyckte att det var viktigt då det akademiska språket ger en större frihet att uttrycka sig.

Har du uppnått dina konstnärliga mål i Sverige?

– Jag måste säga att jag hade tur när jag kom till Sverige. Att jag kunde hålla min första utställning bara tre månader efter att jag kom hit. Sen handlar det om tillfälligheter. Bland annat att jag träffade konstnären Lisbeth Sandvall. Hon presenterade mig för en grupp konstnärer som fixade en plats på det Italienska palatset i Växjö. Under den perioden arbetade jag väldigt hårt och målade varje dag. Då föreslog också Rose-Marie Bäck, som är koordinator på det Italienska palatset, att jag skulle hålla en egen utställning. Jag vet att jag funderade på om jag verkligen skulle göra det. Det var ont om tid men jag ville så gärna. Så jag accepterade erbjudandet och gjorde en utställning om min resa till Sverige men också om min hemstad. Om hur en plats för fred blev en plats där det plötsligt var krig. Jag ville föra tankarna till begrepp som krig och fred men hade inga klara konstverk. Jag fick arbeta hårt och jag gjorde 24 eller 25 konstverk på en och en halv månad. Då arbetade jag varje dag från åtta på morgonen till sex på kvällen. Men det var roligt. Jag kände en stor passion och ville bli klar med allt innan det var dags. Utställningen fick dessutom medial uppmärksamhet.

Hur många utställningar har du hållit?

– Mina verk har varit en del av många utställningar i olika länder men när det gäller helt egna så är det fem eller sex. De flesta i Sverige. Just nu planerar jag att hålla en i Jordanien.

Vad vill du kommunicera genom din konst?

– Det kan finnas massa olika saker man som konstnär vill kommunicera men det viktigaste är trots allt att det ska finnas ett estetiskt värde.

Vad jobbar du med just nu?

– Jag jobbar på vuxenutbildningen på Växjö kommun. Tidigare har jag också jobbat som bland annat lärarassistent.

Du ska vara med och uppmärksamma jubileet av kvinnors rösträtt. Berätta om det!

– Under en veckas tid i mars uppmärksammas det faktum att kvinnor i Sverige har haft rösträtt i över 100 år. Detta görs genom bland annat genom föreläsningar, seminarier och konserter. Vi konstnärer på det Italienska palatset kommer att delta. Själv kommer jag att stå bakom två verk. Jag kommer att presentera en kortfilm som visar bilder av och förklarar Elin Wägners vision. Wägner var ju en av de kvinnor som kämpade för att kvinnlig rösträtt. Videon börjar i svart, vilket ska representera hopplöshet, tillsammans med citat från Wägner. Bland annat saker hon ska ha sagt till politiker. Under tiden filmen rullar blir den ljusare. Underskrifter från närmare 400 000 personer dyker upp i vitt mot det svarta och alla namn är från människor som också ville se kvinnlig rösträtt. Filmen avslutas med en vit sida och Elin Wägners önskan uppfylls - Sverige antog lagen som gör att även kvinnor får rösta.

– Jag har också sammanställt ett fotoalbum med mer än 100 bilder som också handlar om Elin Wägner. Jag är ett stort fan av hennes kämpaglöd och vilja. Var och är en inspiration för många kvinnor.

Har du några tips till andra som kommer till Sverige med konstnärsdrömmar?

– Om du skapar autentisk konst så kommer du att hitta vägar. Men du måste också jobba hårt. En viktig del i att lyckas är även att skapa ett nätverk med andra konstnärer och att utnyttja de möjligheter du får. Var redo och ta chansen. Sen vill jag betona vikten av att uttrycka dig själv som konstnär och att vara sann mot dig själv. Det finns konstnärer som arbetar för att tjäna pengar men jag tror inte att de blir tillfredsställda om pengar är deras enda målsättning. Du kan bara förverkliga dig själv genom att arbeta hårt och att bli riktigt nöjd med din konst.