Skådespelarna vill krossa fördomar

– Har jag verkligen sagt så här konstigt? Kan jag ändra i texten lite?, frågar Maria Lopéz.

Ellie Stjärna och Maria Lopéz har precis fått sina manus. De sitter och bläddrar i sina papper, stryker och skriver om.

– Du får ändra. Det går jättebra. När man berättar om saker blir det ibland så att man avbryter meningen och börjar om, säger Andreas Dahl.

Under hösten pågår skapandet av Älskade Araby, en dokumentär teaterföreställning, och de manus som Ellie Stjärna och Maria Lopéz precis har fått till sig består av deras egna berättelser.

– Jag har spelat teater innan men då går man ju in i en särskild karaktär och känsla. Så är det inte nu. Nu ska jag vara mig själv. Hur är man övertygande som sig själv?, säger Ellie Stjärna.

I februari har föreställningen premiär. Under hösten kommer Ellie Stjärna, Maria Lopéz, och Iman Hussein, som skyndar in till repetitionen lite senare än de andra, att göra kortare framträdanden under Regionteaterns satsning Scen Torsdag.

– Jag har aldrig stått på scen i ett liknande sammanhang tidigare. Jag är mest rädd för att haka upp mig eller glömma vad jag ska säga. Eller kanske börja gråta. Det är utelämnande att berätta sin egen historia, säger Iman Hussein.

Älskade Araby kommer att handla om just Araby. En stadsdel som polisen har valt att kalla för ett ”särskilt utsatt område” och som i media ibland beskrivs genom artiklar om kriminalitet och utanförskap. I föreställningen kommer kvinnorna på scen att lyfta flera olika frågor. Bland annat om identitet, stigmatisering och fördomar.

– Bilden av Araby bygger på fördomar. Det är klart att det finns problem men det finns det ju överallt. Man måste jobba förebyggande med de som växer upp där nu så att saker som hänt tidigare inte händer igen. Och jag älskar Araby. Jag är född och uppvuxen där och det är verkligen hemma för mig. Jag skulle inte kunna se mig själv växa upp någon annanstans och jag älskar att se mina småsyskon växa upp där, säger Iman Hussein.

Maria Lopéz har bott i Araby i närmare 40 år. Hon kom från Chile år 1976 och har sedan dess bott på flera olika adresser i stadsdelen.

– Det är en orättvis bild som visas upp. Vi bor och verkar i Araby och vi känner inte att bilden av stadsdelen stämmer. Det känns tryggt och det är ett bra område. Det är dessutom inte bara invandrare som bor där trots att folk verkar tro det, säger Maria Lopéz.

Ellie Stjärna har bott i Araby under ett par år. Hon berättar att det är stor skillnad på att bo i Araby jämfört med Hovmantorp, där hon har vuxit upp. Det blev extra tydligt när hon, som en del av föreställningen, åkte tillbaka till Hovmantorp och knackade på hos sina tidigare grannar.

– Det är stor skillnad på hur relationen till grannarna är i Araby jämfört med Hovmantorp. I Hovmantorp är man inte med sina grannar alls. När jag knackade på och pratade med mina tidigare grannar var det första gången någonsin. Och vi har ändå varit grannar i tjugo år. Det var lite som när man var liten och sålde jultidningar. Hemskt att stå utanför och knacka på men när man väl kom in så lossnade det.

Hur är relationen till grannarna i Araby då?

– Man får vara som man är. Inget är konstigt. I Hovmantorp är allt konstigt. I Araby finns mycket mer utrymme. Om någon skulle gå ner till affären i morgonrock så skulle ingen bry sig. Och när jag flyttade dit kom folk fram för att hälsa och fråga om de kunde hjälpa till. Det kändes först ovant och jag fattade ingenting. Det är en helt annan känsla liksom.

Iman Hussein är ett känt namn i Araby. Hon har länge engagerat sig i området och har främst jobbat med tjejer och kvinnor där. Men även hon märker av de fördomar som finns kring människor som bor i Araby.

– Det är synd för barnen att det finns en negativ bild av Araby. Det är inte bra att växa upp i ett stigmatiserat område. Jag vet själv hur det är. När jag började på Katedralskolan hade andra elever och lärare fördomar om mig bara för att jag bodde i Araby. Ibland känns det som om andra inte tycker att vi är människor. Men vi är helt vanliga människor som bor i helt vanliga lägenheter och har helt vanliga liv.

Utöver de berättelser som kvinnorna kommer att framföra har Andreas Dahl, som regisserar föreställningen, tillsammans med flera andra på Regionteatern varit på plats i Araby för att prata med invånarna, spela in material till de filmer som kommer att visas på scen, och hjälpt till att sammanfatta alla berättelser som kommit fram.

– Folk släpper in oss och berättar om sina liv. Ingen har sagt ”nej, jag vill inte vara med och berätta”. Det tar jag verkligen med mig. Vi har mötts av en otrolig värme och ett generöst sätt. Man bryr sig och tar hand om varandra. Det känns som att jag kommer bära med mig alla möten för alltid. Att göra föreställningen förändrar livet, säger Andreas Dahl.

Föreställningen handlar om att krossa fördomar. Hade du några fördomar kring Araby?

– Mina syskon har bott i Araby och när de flyttade dit ändrades min bild. Innan dess hade jag en negativ bild. Eller, jag hade snarare hört negativt om området. Nu när vi gör föreställningen handlar den såklart om området men främst om människorna som bor där. De ger perspektiv på vad frihet, vilja och kamp är.

På frågan om vilka som borde se föreställningen är Ellie Stjärna, Iman Hussein och Maria Lopéz överens.

– Om jag fick välja hade jag gärna sett att de som bor i villaområdena i Växjö skulle komma och titta. Jag vet att det finns en bild av att ungdomar kastar stenar mot polisen men det är inte så längre. Det dåliga som händer förstoras bara upp väldigt mycket. Araby har alltid haft ett dåligt rykte och jag tror att det beror på att folk från olika länder flyttar dit i olika omgångar. I början gör man misstag. Exempelvis kunde våra barn ta hem leksaker från lekplatser utan att förstå att de var någon annans. Vi visste inte bättre och det är likadant för de som kommer nu. De vet inte bättre och kommer att göra misstag innan de lär sig. Vi kan inte bli svenskar direkt. Och när vi alla bor i samma område märks det extra mycket. Men när vi lär oss svenska och kan kommunicera så behöver vi inte le, nicka och säga ja trots att vi inte förstår, säger Maria Lopéz.

– Det är folk som inte har varit i Araby som har de starkaste åsikterna. Vi lever i ett samhälle som är präglat av rasism och Araby har blivit en plats där ”de andra bor”. Det blir farligt när vi skyller allt dåligt på människor som lever på en viss plats. Jag är dock orolig över att de som redan har bestämt sig för att det är farligt i området inte vill lyssna. Det är provocerande, säger Ellie Stjärna.

– Jag hoppas på en blandning av olika Växjöbor. Jag är glad över att mina vänner från Araby ska komma men jag vill gärna att människor från andra områden ska komma och se att Araby är en fin plats, säger Iman Hussein.

Den stora föreställningen sätts upp i februari och nästa Scen Torsdag sker den 28 november.