Skriket från en flicka

”Med Guds säkerhet min kära Mohammed” Gråten från en flicka som inte kan hålla inne sina tårar när hon säger farväl till sin bror, som inte hade fått leva två fulla år. Hans barndom förstördes av en Houthirebell vars mänsklighet är fråntagen, att brutalt skjuta sitt gevär och kidnappa själen av ett oskyldigt barn. Ett barn som var tillsammans med sina föräldrar och hans fyraåriga syster när de var på väg att hälsa på släktingar på den andra dagen av Eid. Mohammed blev en martyr, och hans själ steg till himmelen för att berätta för Gud om vad ondskan på jorden hade gjort honom. ”Med Guds säkerhet min kära Mohammed” var vad flickan skrek ut när hon sa farväl till sin bror. Med ett brustet litet hjärta, en stulen lycka och en förstörd barndom. En Houthirebell stal Mohammed och Basmas rena själ. Ett annat barn dog martyrdöden tillsammans med hans mamma, urskillningslöst beskjutna tillsammans med andra barn, vars kroppar blev genomborrade av dödens kulor som förvandlar deras skratt till skrik. Jag kan inte räkna dem, men jag vet att idag upplever de den sanna lyckan av Eid i himmelriket. Platsen som passar deras oskyldiga barndom, långt borta från ondskans män på jorden.

Ramadan tar slut och muslimer firar Eid. Deras barn har firat på otaliga platser runt om på jorden. För bara barn kan uppleva och känna lyckan av Eid. Deras små huvuden är fria från oro och smärta som tynger ner de vuxnas hjärtan. På den sista dagen av Ramadan sover barnen bredvid deras nya Eidkläder. Barnen kan inte sova för deras kroppar är fyllda av lycka, de räknar timmar och minuter. De väntar otåligt på att dagen som bär med sig Eid ska gry. När morgonen hägrar stiger barnen upp tidigt och tar på sig deras nya kläder, de går tillsammans med sina föräldrar för att utföra Eidbönen. Efter bönen går de igenom alla ritualer, de besöker släktingar, går till parken och leker på lekplatser. Barnen får pengar som kallas för ”Eidiah” från sina föräldrar, grannar och släktingar. De springer runt och köper godis, ballonger och spel från affärer. De delar med sig till andra över hur mycket som de har fått under Eid. Eid är en väldig speciell högtid för barn.

I Jemen väntar barnen i ett år på sina nya Eidkläder. Deras väntan det här året har försvunnit på grund av landets ekonomiska situation, föräldrar har inte råd med nya Eidkläder. De blir trötta på barnens ständiga frågor om kläderna och sakerna som de hoppas at få. De blir tvingade till att be om ursäkt för uteblivna löften och försöker att komma på historier för barnen som ännu inte insett meningen med kriget. I Jemen ligger barnen sömnlösa inte på grund utav lycka utan av sorg. Någon kan ha förlorat en förälder och det står ingen och väntar på att ta med honom till Eidbönen när han vaknar på morgonen, ingen som tar med honom till släktingar, eller så är det för att hans pappa har blivit arbetslös på grund av kriget och har inte ens råd med det nödvändig för att överleva och långt ifrån möjligheten att köpa nya kläder. Kanske är barnet inlagt på sjukhus till följd av undernäring och hans Eidkläder passar inte längre hans magra kropp, som är utsvulten till följd av hunger och sjukdomar. I Jemen var barnens lycka stulen rakt framför deras ansikten, när de sammandrabbade styrkorna bestämde att flytta fram Eid och fasta en dag till på grund av politiska skäl. I Jemen är Eid annorlunda, barnen går till gravar istället för parker och trädgårdar, de bär trasor istället för Eidkläder. Familjer samlas för att sörja istället för att glädjas. Endast i Jemen fläckas Eidkläderna av blod och barnens skratt förvandlas till skrik.

I Jemen dör flera barn av koalitions bombningar och från al-Houthi missiler. Den som överlever bombningarna blir lämnad åt sitt öde med dödliga sjukdomar som härjar i deras magra kroppar. Kriget har skapat svåra psykologiska skador hos barnen, många tvingas att leva med smärtsamma minnen. När ska lidandet hos barnen i Jemen ta slut, och när ska krigsbrottslingarna sluta att förstöra deras barndom?