Dalala Abdel Gani, en berättelse om en kamp för kvinnors rättigheter och frihet

Dalala Abdel Gani är av palestinskt ursprung, men hon växte upp i Kuwait och efter det flyttade hon från ett land till ett annat på grund av sin nationalitet, från Palestina till Kuwait till Algeriet där hon läste på universitet och sedan till USA och syrien där hon jobbade som rektor innan hon kom till Sverige som asylsökande. Hon har tidigare också arbetat för den kuwaitiska tidningen Al-Rai Alaam. Dalala har en magisterexamen i filosofi med socialpsykologi som huvudämne. Tidigt blev hon intresserad av unga kvinnors identitet, kulturmöten och kulturkrockar.

Dalala är mångkulturell i kraft av sin rörelse mellan flera länder, men hon bosatte sig till slut i Sverige. Hon tvingades lämna sitt hemland och söka efter ett säkert land till sig och sina barn. Där hon kunde fortsätta sin kamp som politisk och människorättsaktivist.

Palestinier på västbanken hade haft jordanskt pass, passet kunde konfiskeras om det visade sig att passet bärare var politiskt aktiv.

– Eftersom jag inte hade något pass kunde jag inte vara i något land. Därför var jag tvungen till att söka efter ett säkert hemland. Min resa var lång och tröttsam eftersom jag var gravid i nionde månaden och födde mitt barn en vecka efter min ankomst till Sverige. säger Dalala.

Hur var början i Sverige?

– Jag avslutade SFI på fyra månader och när jag slutade SFI trodde jag att jag behärskade det svenska språket. Men när jag tog tag i en tidning och försökte läsa den förstod jag nästan ingenting. Jag förstod att min resa med språket just hade börjat. På den tiden fanns det många svårigheter, inte ens ordböcker fanns tillgängliga på modersmål, och det fanns inte alla faciliteter tillgängliga som det gör idag för de som kommer till Sverige nu. Ännu svårare var det när man tänker på ett språk och vill skriva på ett annat. Men jag envisades och fortsatte att läsa tidningar och böcker även om jag inte förstod allt. Under den tiden tog tidningarna upp hedersfrågor. Som aktivist för kvinnors rättigheter kände jag att jag måste skriva i ämnet och jag hade en önskan att diskutera och svara. Och det här var början med mitt skrivandet på svenska.

– Efter fem år i Sverige arbetade jag som lärarassistent i att undervisa svenska för invandrare. Jag grundade en förening som hette arabiska kvinnoföreningen och den finns fortfarande kvar idag under namnet mångkulturella kvinnoföreningen. V bytte föreningens namn på grund av att medlemmarna kommer från flera länder än bara arabiska. Vi har möte en gång i månaden där vi gör aktiviteter och vi har simning för kvinnor varje lördag i simhallen i Växjö.

Dalala skrev även på arabiska och hennes böcker publicerade i arabvärlden. Man kan köpa alla hennes böcker från henne eller låna från biblioteket både de som är på svenska och arabiska: Lika men ändå olika, De beror på ryttaren och inte på hästen, Tangons skugga, det nya landet. Det beror på ryttaren inte på hästen är en studie genomförd genom intervjuer med män och kvinnor.

– 1998 deltog jag i en novellskrivartävling om hur tiden går och jag skrev om min personliga upplevelse. Priset var pengar och att få äta lunch med kungen. Jag vann i en annan tävling, som handlade om hur man upplever på Sverige och boken publicerades under namnet Smålänning med rötter i fjärran land. Den senaste boken som jag har lämnat till olika förlag och hoppas att den kommer ut så snabbt så möjligt har titeln Längtan. Tangons Skugga översätts nu till engelska, säger Dalala.

Dalala som fick integrationspriset i Växjö kommun 2009 är förutom att vara skribent, föreläsare, översättare och författare, också nämndeman i tingsrätten. Hennes huvudsakliga föreläsningar handlar om kvinnor, invandrarfamiljens möte med det svenska samhället, hedersmord och om ungdomars identitet. Och flera andra frågor, de viktigaste är kvinnofrågor.

– Jag arbetade mest som frilansare på Växjöbladet. Jag skrev poesi och krönika och gav ett flertal intervjuer om kvinno- och hedersfrågor.

I projekten skapade vi en grupp av unga kvinnor som hette Kulturambassadörer, där unga kvinnor tillsammans med mig gick runt och föreläste och spelade teater om ämnen kvinnor, kulturkrock och kulturmöte samt att vi hade ett radioprogram varje lördag på närradio under fyra års tid där vi diskuterade ungdomars frågor och integration. Förutom projektledning både i Diwan och "lika men ändå olika" i samarbete med arabiska kvinnoföreningen och Rädda Barnen författade jag flera böcker på svenska om den så kallade hederskulturen.

Du är specialiserad på konflikten mellan civilisationer och kulturer, chockade den svenska kulturen dig?

– Jag blev faktiskt inte chockad av den svenska kulturen, eftersom jag flyttade från ett land till ett annat och bodde i flera länder innan jag hamnade i Sverige. Den första kulturchocken var under mina unga år i Algeriet när jag åkte för att studera på universitet. Algeriet var mycket influerat av den franska kulturen på den tiden. Så det kom som en kulturchock för mig i många tillfälle. Jag erkänner att det var där som min personlighet formades.

Genom din erfarenhet under 32 år i Sverige, hur kan nyanlända till Sverige övervinna det nya landets utmaningar?

– Ingen kan övervinna utmaningarna i ett nytt samhälle på kort tid. För det finns en kultur som kommer att mötas med annan kultur. Förutom alla de koncept och idéer som en person bär inom sig kommer han att kollidera med det nya. För att övervinna måste man börja med att lära sig språket för där ligger huvudnyckeln.

Hur gjorde du det?

– När jag kom till det här landet visste jag med säkerhet att det inte fanns någon väg tillbaka. Därför tog jag på mig ansvaret att komma in i samhället. Dessutom var jag aktiv innan jag kom till Sverige och ville därför vara aktiv i det nya samhället också. Och för att vara aktiv kan jag inte vänta hemma utan måste anstränga mig först med språket. Förutom att vara mamma med ansvar för fyra barn ville jag lyckas jobba med mitt yrke. Jag är en människa som vill göra skillnad.

Vad tycker du om integration? Finns det en verklig integration mellan olika kulturer och svensk kultur?

– Integration är en process och inget som händer mellan en dag och en natt. För det mesta beror integrationen på individens egna inställning till det nya samhället. Det finns människor som snabbt har integrerats i samhället och lyckats, och det finns människor som det tog lång tid med, till exempel finns det människor som har bott här i Sverige länge, men fortfarande behöver hjälp med tolkning. Men det finns de som gick det fort för att komma in.

– Trots svårigheterna fanns kvinnor som blev framgångsrika och hittade sin plats i samhället men de är inte så många i min generation. Vi kan inte förneka att en stor del fortfarande stampa på samma ställe. Anledningarna är många, kvinnors medvetenhet om deras roll på ena sida och självständighet i det nya samhället på andra sida. För integration är också det svenska samhällets ansvar. Svenska samhällets lagar, regler och politik (särskilt bostads- och jobbpolitik) gör ofta integrationen svårare än den skulle vara. Så ansvaret är ömsesidig.