Indikatorer på överträdelser av Stockholmsavtalet och om FN:s roll i konflikten i Jemen

En krönika av Maha Nasser.

Det förtroende som byggts upp mellan de två parterna från Jemen, som möttes under förhandlingarna i Sverige, har splittrats. Folket i Jemen hade rätt när de oroade sig över huruvida förhandlingarna skulle stoppa kriget eller inte. Folkets tvivel var rättfärdigat.

Många anklagar FN för att inte ha menat allvar med sina ansträngningar att stoppa kriget i Jemen. Stockholmsavtalet var inget annat än bläck på papper.

Sedan avtalet undertecknades har Huthi-rebellerna begått flera överträdelser. De släpper bomber över civila i Taiz och har fortfarande kontrollen över biståndet. Under tiden anklagar de båda sidorna varandra för att inte följa avtalet. De är bland annat oense om utbytet av fångar. Huthi-rebellerna har vägrat att släppa en tredjedel av de personer som listades i den legitima regeringens lista.

Enligt överrenskommelsen skulle Huthi-rebellerna också släppa kontrollen över hamnen i Hodeidah för att istället överlämna den till kustbevakningen, som drev hamnen under 2014. Men de har de inte gjort. Enligt observatörer på plats har rebellerna istället lämnat över till sina egna styrkor som bär den uniform som kustbevakningen hade. Observatörerna beskriver detta som ett hån mot FN. Det har också väckt ett fördömande av regeringen i Jemen. Den anses inte ha följt det avtal som skrevs i Stockholm utan verkar istället förhålla sig till vad rebellerna vill. Observatörerna har också lämnat in en formell protest till FN angående överenskommelsen att lämna över hamnen.

Folket i Jemen är också arga på FN som verkar jobba med frågorna bara för att tjäna pengar. Deras sätt att arbeta på har inte gett någon trovärdighet. Det har det inte gjort någon gång under den period de har jobbat med situationen i Jemen. Sedan 2011 verkar FN snarare ha bidragit till en förvärrad situation. Allt FN har gjort är att legitimera den militära närvaron och uppmuntrat dem att fortsätta kriga. De har inte utövat något verkligt tryck för att genomföra säkerhetsrådets resolutioner, särskilt inte resolution 2216. FN är bara ett verktyg för andra som vill genomföra sin agenda i Jemen och närliggande länder. Detta gör att FN förlorar trovärdighet och prestige runt om i världen.

Förhandlingarna i Stockholm var ett försök att rikta uppmärksamhet mot Jemen för att tysta de röster som kräver ett slut på kriget. Avtalet var önsketänk och omöjligt att förvandla till praktik. Huthi-rebellerna behöver bara omorganisera i sina papper, ta ett andetag och sedan återställa allt precis som det var. Det är vad som har hänt. De har omorganiserat i sina led, samlat styrka och påbörjat nya massakrer för att döda med nytt självförtroende. Rebellerna vet ju att ingen kan hålla dem ansvariga om det fortfarande finns de som stöttar och skyddar dem.

Omvärldens misslyckande är anledningen till den humanitära katastrofen i Jemen idag. Vissa har bara tittat på och låtit allt pågå. Andra har arbetat för att mobilisera och stödja kriget på olika sätt. Folket i Jemen har förlorat hoppet och tror inte att några förhandlingar kommer att lyckas. Om det inte blir en seriös paus från omvärldens sida och riktig press sätts på parterna i konflikten och de krafter som stödjer dem.