Bisharo Elmi: Jag har nått framgång men inte uppfyllt min dröm än

Bisharo Elmi kom till Sverige som 19-åring 2013. Bisharo återförenades med sin man som hade emigrerat till Sverige och fått uppehållstillstånd. Hon hade till en början svårt att anpassa sig och integrera och säger att allt var svårt och annorlunda för henne och att hon led mycket av ensamhet eftersom hon är långt ifrån sin familj och sina vänner. När hon kom till Sverige hade hon gått ut gymnasiet men hennes gymnasiebetyg var inte erkända i Sverige, så Bisharo valde att studera igen och började från grundskolan. Idag arbetar Bisharo med integrationsaktiviteter för att hjälpa andra att integreras. Hon undervisar även i svenska för nyanlända och flyktingar. Hon är en av grundarna av föreningen Arabys aktiva familjer. Dessutom pratar hon somaliska, svenska, arabiska och lite engelska.

– Jag hade stora svårigheter med integrationen. Allt var annorlunda, miljön, kulturen och vädret. Jag led mycket av ensamhet. Det fanns ingen stor familj, inga släktingar, inga vänner. Det finns många faktorer som gör det svårt att integrera sig i det nya samhället i början. Det första som försvårar integrationen är språket och skillnaden i kulturen, säger Bisharo Elmi i en intervju med Mosaik.

Vad gjorde du för att integreras när du mötte alla dessa hinder?

– Det första jag lärde mig är språket eftersom språket är nyckeln till samhället. Jag lärde mig språket först för att kunna integreras och få en jobbmöjlighet. För det andra för att kunna kommunicera med mina barn eftersom mina barn är födda och uppvuxna i detta land och svenska är deras modersmål. Så jag måste kommunicera med dem på det språk de förstår bäst. Jag lärde mig språket genom att studera och sedan träffa människor och vänner som inte talar mitt språk.

Bisharo påpekar att integration kräver stora ansträngningar, inte bara språk. För man måste veta hur samhället fungerar.

– Jag gick en utbildning för föräldrar för att veta hur man handskas med våra barn enligt det här landets lagar. Den här utbildningen hjälpte mig mycket att förstå konceptet integration, säger hon.

Bisharo arbetar med Studiefrämjandet i integrationsprojekt. Hon arbetar bland annat med projekt för asylsökande, undervisar i svenska för nyanlända, samt projekt för kvinnor som söker arbete.

– Efter att ha etablerat föreningen Arabys aktiva familjer gav Studiefrämjandet mycket stöd. Som ledare fick vi en utbildning inom ledarskap och projektledning och efter det fick vi möjligheter att jobba med integrationsprojekt. Och vi började med att hålla kurser för regionens invånare, framför allt för föräldrar, om barnuppfostran och det svenska samhället. Det var en stor uppslutning på denna kurs. Efter det startade vi ett projekt med språkcafé för mammor där de skulle ta med sig sina barn så att alla kunde delta. Utöver det har vi läxhjälpsprojekt för kvinnor som studerar inom olika områden och har svårt att göra läxorna. Vi startade även ett annat projekt, "svenska från dag ett” för att lära ut svenska till nyanlända, säger Bisharo Elmi.

I början av vårt samtal sa Bisharo att hon ännu inte hade uppfyllt sina drömmar. Och hon kämpar fortfarande för att uppnå sig själv. Hon sa att hon känner sig framgångsrik eftersom hon har övervunnit många hinder hon mötte i början, men detta är inte allt.

– När jag kom till Sverige hade jag gått gymnasiet. Men mitt examensbevis erkändes inte, så jag gick tillbaka för att studera igen från grundskolan och jag studerar för närvarande på gymnasiet. Trots mitt hektiska arbete och aktiviteter kunde jag fortsätta att slutföra mina studier. Jag studerar för att jag vill bli sjuksköterska eller en medicinsk labbtekniker. Så jag kämpar för mitt självförverkligande och för att vara en självständig kvinna som kan ta ansvar för mig själv och försörja mig själv. Jag vill inte vara beroende av min man. Jag är glad att jag är i Sverige idag, där det finns stora möjligheter till självutveckling, speciellt möjligheterna till gratis utbildning. Det är många som kommit till Sverige, men det är bara män som jobbar, kvinnor jobbar inte. Jag vill inte vara en av dem, och jag vill kunna försörja mig själv i det här landet. Möjligheten är tillgänglig för alla, både män och kvinnor, säger Bisharo Elmi.

Det är många som kommit till Sverige, men har svårt att integreras och få jobb. Vad säger du till dem?

– Om jag hittar ett jobb kommer du definitivt att hitta ett jobb. Se bara efter möjligheter! Ingen kommer att knacka på din dörr och be dig komma till jobbet. Du måste sträva efter att lära dig språket. Människor som kom från våra samhällen i all hast vill inte kämpa. De vill jobba från dag ett. De glömmer att de är i ett nytt samhälle och att det finns hinder framför dem som de måste övervinna först. Majoriteten är pessimistiska och lyssnar på andra och bildar en uppfattning utan att själva uppleva det. Vi ska inte lyssna på andra, speciellt de negativa och pessimisterna som säger att språket är svårt och att det inte finns några jobbmöjligheter. Man får försöka själv! Ja, det är arbetslöshet bland de som är födda utanför Sverige, men man måste jobba hårt för att ha en chans. Studera en ett- eller tvåårig utbildning, utveckla ditt språk, skriv ett bra vd. Vem anställer dig om du inte kan svenska och du inte har något speciellt på ditt cv? Ibland är dina tidigare kvalifikationer inte viktiga och du måste börja om från början.

Genom ditt bemötande med kvinnor som kom från olika och något slutna samhällen, vilket är enligt din åsikt det hinder som står framför kvinnor och hindrar dem från att integreras, och hur kan kulturen hindra dem från att integreras?

– Kulturen utgör två hinder. För det första ser vissa att vi är kvinnor utan vilja och att det är våra män som bestämmer över oss. Det är också de som på tvingar oss hijab. Det finns män som bestämmer över sina kvinnor. Men inte alla. Men jag säger till kvinnor: Frigör dig själv och lita på dig själv! Se på invandrarkvinnorna som kommit innan och lyckats i samhället. Dessutom finns en rädsla för att möta samhället, särskilt beslöjade kvinnor, som tror att samhället inte kommer att acceptera dem för att de är beslöjade. Kanske finns det något sådant. Jag känner en tjej som föddes i Sverige och bar hijab när hon var tjugo år. Hon sa att samhället behandlade henne annorlunda efter att ha tagit på sig sin hijab. Därför finns det en rädsla i samhället att de inte kommer att acceptera de olika kulturerna och skillnaderna i allmänhet.

I vilken utsträckning kan den beslöjade Bisharo övervinna alla hinder som kan stå i vägen för hennes framgång en dag?

– Jag ser inte att hijab är ett hinder. Jag är nöjd med det jag har på mig. Jag tror inte att integrationen har något att göra med vad vi har på oss. Alla har friheten att välja vad han eller hon gillar att ha på sig. De har rätt att gå ut naken och han har rätt att täcka hela sin kropp. Integration är med tanke och bidrar till samhället. Därför kommer jag att möta samhället med min utbildning och genom att insistera på att lyckas. Jag kommer att försvara min rätt. Jag kommer inte att låta frustrationerna påverka mig om samhället avvisar mig. Om inte samhället accepterar mig eller avvisar mig, kommer jag att fortsätta att uppnå mina mål i livet, och jag kommer att fortsätta att ge och aktivt bidra till samhället.